Henriks första Poplista

EMA inleder Henriks lista

Min första poplista

Väldigt roligt att sätta ihop den här listan. Tänkte först utmana juryn mera, kanske lite svensk hiphop eller minimalsynth. Ni är dock svåra att utmana eftersom de flesta genrers får plats på de andra listorna. Framförallt hittade jag så många fina popdängor med band och artister som ligger mig varmt om hjärtat. Så slutresultatet blev mer konventionellt och rätt konsekvent urval av melodiska popsånger. Det jag gillar bäst trots allt!

EMA – Neuromancer

Uppenbart svenskättade Erika M Andersson som för enkelhetens arbeta under artistnamnet EMA, hade indiehitten California för ett par år sedan. Nu är hon tillbaka med ett lite kärvare och elektroniskt sound. Jag vet inte om liknelsen håller men jag tycker det här later som indierockens motsvarighet till Lady Gaga, där förebilden är Kim Gordon istället för Madonna.

Kinetics – The Ocean

Minst namnkunnigt på listan är Kinetics, men knappast mest svårtillgängligt. Så här beskriver den brittiska sajten insomnia singeln. “The Ocean is a majestic song, a feverish, intense journey through a barren landscape towards an unavoidable catharsis. A suggestive song where darkness sometimes gives in for streaks of light and gives way for a final, hopeful crescendo. It’s a wonderful progression of moods and sounds where the chords swing from major to minor in a delicately crafted piece of music. The Ocean contains the emotional span of a lifetime and is, in that sense, life compressed to minutes.”

Phantogram – Nothing But Trouble

Phantogram fick jag upp öronen för häromåret, känner mig rätt ensam om detta. Vilket är fel eftersom deras låtar har typ 6- 9 miljoner lyssningar på spotify. Så tydligen går de hem i stugorna!

Papercuts – Life Among the Savages

Under dryga tiotalet år har Jason Robert Quever från San Francisco gett ut finstämda och atmosfäriska popskivor under namnet. Även om intresset har ökat sedan han signades på sub pop så vill jag nog påstå att han är lite förbisedd.

Fujiya & Miyagi – Flaws

Ungefär vartannat år ger Brightontrion Fujiya & Miyagi ut sina funkiga, krautiga och extremt dansanta musik. Ingen större förnyelse mellan gångerna och det är nog bäst så.

Ed Harcourt feat. Ren Harvieu – Sweet Malaise

Ed Harcourt har jag inte brytt mig om sedan 2001, men den här duetten förtjänade en plats på listan.

Reigning Sound – Falling Rain

Mitt mogna och klassiska rockinslag. En återkomst av Reigning sound som var en kritikerrosad garagerockare för drygt tio år sedan. Då gick de mig förbi, frågan är om de förtjänar lite mer uppmärksamhet med sin comeback.

Avi Buffalo – So What

Avi Buffalo är också ett enmansprojekt på Sub Pop, 2010 så släppte nittonåringen Avi Zahner-Isenberg den fantastiska "What's In It For”. En låt som väl inte gick poplistan förbi? Nu fyra år senare är han tillbaka med singeln ”So what”

Smoke Fairies – Eclipse Them All

En för mig totalt okänd duo som lyckades fånga mig med denna låt. Tydligen har de samarbetat mycket med Jack White, vilket jag inte tycker hörs speciellt mycket.

The Magic Numbers – Shot In The Dark

Desto mer välbekanta för de flesta. Skulle egentligen inte komma på fråga för min lista eftersom jag tycker att de tappade stinget för några år sedan, men jag ändrade mig när jag hörde den här låten.  Det här måste höras!

Här är länken. Även denna omgång har ni tre veckor på er att lyssna. Senast söndag den 27 juli skall

ni lämna era röster.