Vecka 33-34

Detta är den sista listan före delfinal 2. Dessutom är det just nu fem år sedan jag startade
Poplistan (och Retrolistan). Det betyder lite extra firande på bloggen de kommande två
veckorna. Titta därför in ofta här framöver.
Så har vi de tio nya låtarna:

Kim Shattuck i The Muffs på låt nr 5

1. Land Observations (UK)  Ni kommer väl ihåg filmmusiken av British Sea Power här på listan? Här kommer något liknande ”The Grand Tour is the second LP from Land Observations, the current moniker of artist and musician James Brooks. The album is a project which focuses on sparse instrumentation and minimalist simplicity. The entire album is played almost exclusively on guitar. The time is 18th century, the era of the Grand Tour: a ritual undertaken by wealthy young men, which involved travelling around Europe in order to get a bit of culture in them before returning to breed, manage estates and act like sensible, grown-up men-in-tights. It was like inter-railing for the landed aristocracy. The idea of The Grand Tour conjures images of Byron and his peers, drinking in Vienna and cavorting in Venice.”

2. Beck  (US) hade med en sång på Fredriks lista tidigare i år, Turn Away.  Den går troligen inte vidare till delfinal. Eftersom det finns en annan sång, som jag själv gillar ännu mer på samma album, Morning Phase, så får han en ny chans här.

3. Ray LaMontagne  (US) 41-årig singer-songwriter från New Hampshire, som påverkats mycket av Van Morrison, Stephen Stills etc. Han har gått mig ganska förbi. Men hans femte album Supernova har fått en ansiktslyftning tack vare Dan Auerbach från Black Keys, som producerat. Ibland låter det Syd Barrett och 60-talspsykedelia, britpop etc.

4. Spoon  (US) är ett favvoband här på Poplistan. Pitchfork beskriver detta bands originalitet så här fint: 

”Many of their songs are meticulously crafted, but they also breathe and break with crackling spontaneity. Theirs is an in-between soul happily seeking limbo as its own destination. It's manly in an old-fashioned way, but still scuffed-up and vulnerable. It's allergic to empty sentiment. It's smart but not eggheaded, tough but not dumb. It's Costello, Lennon, Can, and the Cure. It's all-knowing and hopelessly fallible, mysterious with a purpose. It's going to be crushed by life and love, and it's going to endure. “ Pitchfork

5. The Muffs (US), se bilden ovan, album “Whoop Dee Doo” är deras första på tio år. Ni hör på titeln att detta är ren pop i dess enklaste, men finaste form. Det låter mycket The Beatles från säg 1965. Sen är det tillåtet att stjäla några takter från andra låtar och det har man gjort här. För visst låter inledningen som ”I Should Have Known Better”. Det är inte mycket tjejer på denna lista, men här har vi i alla fall en, Kim Shattuck som sjunger fint. Under fjolåret spelade hon bas på Pixies turné, men  fick sparken efter några månader för att hon hade uppträtt för demonstrativt på scen…

6. Strand Of Oaks  (US) är lika med Tim Showalter. Hans indieamericana upplevde jag live på Pustervik föra hösten. Mycket bra var det. Han lär ha varit ordentligt deprimerad under senaste Europa-turnén. Men han har tydligen kommit över det. Här låter det väldigt mycket Springsteen.

7. Dry The River (UK) Den andra instrumentalen. ” Based out of East London, Dry the River -- who have drawn comparisons to Mumford & Sons, Fleet Foxes, and Noah and the Whale -- was formed as a solo vehicle for Norwegian born singer/songwriter Peter Liddle, who described the band's sound as "folky gospel music played by a post-punk band." Liddle, who draws much of his lyrical inspiration from medicine and anthropology”  All Music

8. The Soft Walls (US)  Detta är debutalbumet No Time  från detta garageband från Kalifornien. Gillar ni kraut, så kan det gå hem eller så tycker ni att de bara härmas: J Kritikerna har i alla fall älskat dem – nästan högsta betyg överallt.

9. Total Control  (AU) Ett postpunkgäng från Melbourne, som bildades 2008. Senaste albumet har fått grymma recensioner, inte minst för deras varierade stil. Ibland påminner det om 80-talets syntmusik a la Gary Numan eller Devo och ibland är de mer tunga och punkiga.

10. Adult Jazz  (UK) Ännu ett debutgäng, de här är från Leeds. Och de här gör det inte lätt för sig. Det är knixigt och progressivt värre och det kan påminna om allt från Captain Beefheart, Van der Graaf Generator, XTC, Alt-J och jazz. ” The music of Leeds-based quartet Adult Jazz  is full of formally convoluted songs which seldom run shy of five minutes, and feature plenty of brisk, ponderous guitar figures and difficult-to-parse drumbeats.” Pitchfork

Som vanligt har ni två veckor på er att lyssna. Ni ska ha lämnat era röster senast
söndag 24 augusti kl. 20.00. Här är länken.